Dagen

Idag har vi en lugn dag. Som vanligt mycket kaffe, en liten liten frukost, mera kaffe och naturligtvis prat. Halv tolv är vi bjudna till Muriëls föräldrar.

Huset är modell nyare, alltså låd varianten. De bodde i ett äldre trevåningshus tidigare men sålde det och köpte den här lägenheten med tanke på  ... ja, ålderdomen. När man passerat 70 är det kanske dags att tänka på sådant. Sen blåste de ut allt, tog bort en del väggar och sen allt nytt in. Jan är arkitekt och allt var uttänkt ända till sista millimetern. Underbart, vackert och framför allt så praktiskt.

Kaffe och kaka från franska bageriet och när Muriël och jag tror vi kan avvika då serveras det en liten quich och vitt vin till. Något glada går vi vidare till stora affären. Jag tänkte proviantera inför hemfärd. Ja, sånt som alla svenskar tänker på.

Hem, en liten vila och sedan är det dags att göra sig i ordning. Sham har bjudet hem oss och sin vän Alfred. Muriël och jag känner oss som två tonåriga flickor, fnittriga och fnissiga. Vi konstaterar, åter igen, att vi känner oss yngre nu än när vi faktiskt var yngre. Sham har lagat super gott, det blir prat om ditt och datt, musik, bilder. Och mitt i allt detta föreslår Alfred att vi drar till stranden. Sagt och gjort. Hjälmar lånas och jag ska bara rätta till mina strumpor , så jag böjer mig ner ... och då händer det.

Ritch och mina byxor går så mycket sönder att det bara finns inte. Shit, shit, shit. Men vad tusan, det är bara att ge sig iväg på äventyr.

aaaahhhh..... det är så ljuvligt, Alfred kör bra så jag kan bara koppla av och njuta. Väl vid dynerna öppnar sig den vackraste vyn jag sett på länge. Havet är stilla, solen är på väg ner och allt färgas solnedgångs rött. Som ett gäng glada uppspelta tonåringar promenerar vi sakta på stranden, hoppar i pölarna, Sham hittar en stolpe att kissa vid, fniss och skratt och prat.

Jag ber Alfred att köra en annan väg tillbaka, en längre bit. Vi delar på oss och Alfred tar mig på en nästan magisk tur.

Så sitter vi fram på småtimmarna hos Muriël, tittar på bilder, pratar om veckan som varit, dricker vin. Ute på altanen ligger vi i vilstolarna och tittar på stjärnorna. Mera vin och mera prat. Vi skulle behöva ett par dagar till tillsammans säger Sham. Men å andra sidan så är det kanske bäst att sluta när det är på topp. Men när vet vi att vi är på topp? Men ett par dagar till hade varit härligt.

Puss på er alla mina darlingar.